Pyrenéerhunden från de franska Pyrenéerna är en stor vit eller vitaktig hund med mycket päls. Hanarna kan bli upp till 80 cm i mankhöjd och kan väga 60 kilo. Tikarna är något mindre.

Ursprung

Nomadiserande folk från Asien förde med sig sina hundar som är upphov till den centralasiatiska ovtjarkan. Längs vägen västerut blandades dessa mastiff-liknande hundar med lokala populationer och gav i sin tur upphov till dagens tibetanska mastiff, maremma, kuvasz, pyrenéerhund och liknande raser.

Egenskaper

Rasen kallas av entusiaster för pyrre och pyrren användes i bergen för att helt självständigt hålla boskapen säker från stora rovdjur som varg och björn. Detta har gett en självgående problemlösare som klarar det mesta utan rädsla eller osäkerhet. Den fattar snabba beslut, tar egna initiativ och har ett stort hjärta. Den kan upplevas som direkt olydig och obildbar, men det är du som ägare som är den mindre vetande. Pyrren har koll och vet bäst. Det sägs att denna eleganta hund även användes i domstolar för att bedöma folks karaktär, om de var trovärdiga eller ej. Även idag “bara vet” pyrren om någon är farlig eller inte.

Många är också historierna om pyrrar som öppnat ugnsluckan och stulit söndagssteken, öppnat låsta dörrar, fönsterhakar och pillat upp krokar för att ta en områdespatrull på egen hand.

Dagens pyrenéerhund

Eftersom det inte används lika mycket arbetande boskapsvaktare idag har pyrren blivit en sällskapshund. Den avlas oftare mot sällskap än mot vakt, och därför gäller det att titta noga på vilka linjer det är i hunden innan du köper den. Sällskapspyrren är ofta mildare i temperamentet och har något yvigare päls, men ränderna går aldrig ur en zebra, även en pyrre från utställningslinjer besitter god vaktförmåga till grannarnas förtret.

Rasen kräver också en del pälsvård för att inte bli tovig. En tröst är att en blöt och lerig pyrre kan läggas på tork i hallen och när den är torr reser man den, borstar snabbt med rotborste och hunden är vit igen. Sopa upp sandlådan och hallen är också ren.