Ska du ha en boskapsvaktande hjälpreda är det vissa egenskaper som måste finnas hos hunden. Den ska vara vaken, tänka och reagera självständigt och snabbt när den arbetar. Den ska avvisa ovälkomna besökare samtidigt som den är snäll mot djuren den vaktar. Den ska hålla sig nära flocken och den ska gå att hantera utan problem för djurägaren.

Olika tidpunkter för mognad

Boskapsvaktande hundar mognar generellt långsamt och har ofta kvar lite valpbeteende även som vuxna. Många av dem saknar också en del av rovdjursbeteendena, som att jaga ett byte. Detta beror på selektiv avel samt hur hunden växer upp, om den växer upp mitt i en fårflock eller i en lägenhet. När hunden växer upp har den fortfarande sitt lekbehov, och därför kan den bete sig konstigt eller olämpligt ibland. Olika raser inom boskapsvaktande hundar mognar även olika. Några, som till exempel komondor och kangal mognar betydligt senare än maremma och pyreneer.

Svåra att fostra

I många hundra år har hundarna avlats för självständigt arbete i stället för att ha fokus på människan så som en ren vallhund eller brukshund. Boskapsvaktare vet att de klarar det mesta och tänker bäst själva, därför är de oftast svåra att motivera och de bryr sig inte särskilt mycket om mänskliga kommandon. Trots deras egensinnighet måste de ändå fostras för att förstå att vilt inte får jagas för nöjes skull och att fårens öron inte är bitleksaker.

Rasval

1986 gjordes en undersökning i USA där 400 djurhållare medverkade. Det totala antalet hundar de hade var runt 700 st. 95 % var boskapsvaktande raser och av dessa fans 57 % pyreneerhundar, 18 % komondor, 8 % akbash, 7 % kangal, 3 % maremma och 7 % var övriga raser. Effektiviteten på vaktandet var likvärdigt men beteende skiljde. Komondoren bet flest människor, pyreneerhunden skadade får i minst utsträckning, alla var aggressiva mot rovdjur och pyreneer något mindre aggressiv mot andra hundar. Kangalen dödade eller slaktade fler får.

Välj en ras som verkar passa bäst för ditt ändamål och beroende på vilken typ av djur och terräng som ska vaktas och mot vilka rovdjur. En pyreneer upplevs snällare mot förbipasserande vandrare och deras hundar än en kangal. En maremma i ett hägn är det ingen som vågar bråka med.

Var också noga med valpens härstamning och linjer. En valp med förfäder som endast utställningsmeriterats kan ha klart sämre vaktande egenskaper samt ännu mer päls. Olika raser och olika linjer kan också ha olika lämplighet för olika metoder som hägn eller fribete. Välj den pigga valpen som skäller vid nya intryck så bli förutsättningarna bättre.